Rektors blogg: Universitetet och framtiden

En tidigare ordförande för Nobelstiftelsen har sammanfattat ett universitets tre särskilda uppdrag som att vara samhällets levande minne, intellektuella motor och kritiska spegel.

Till dessa tre vill jag lägga ett fjärde, universitetet skall också kunna vara ett sökarljus mot framtiden, en framtid som nästan alltid är svår få syn på. För att framtidsspaningen skall komma till nytta i samhället krävs att forskarna förmår tolka en oftast suddig och instabil bild av framtiden. En bild som vanligen ändras långsamt över tid, för att ibland nå en ”tipping point” när allt ändras.

Det krävs också att någon utanför forskarsamhället faktiskt vill ta del av bilder och scenarier av framtiden. Det duger inte att säga ”vi såg det inte komma”. Detta gäller alldeles särskilt för politiker, media, myndigheter och lärosätena – men ytterst för oss alla.

År 1896 drog den svenska kemisten Svante Arrhenius slutsatsen att industrialiseringens kol-eldande kommer att öka den naturliga växthuseffekten.  År 1958 påbörjades mätningar av atmosfärens koldioxidhalt på Hawaii. Redan efter fyra år påvisades en tydlig ökning från 315 ppm och nu ser vi nivåer över 400 ppm. Den globala uppvärmningen är orsakad av människan och kommer tyvärr att fortsätta.

Orsaken är stor global befolkningsökning, bristande politisk vilja i stora delar av världen, liksom otillräckliga alternativ till fossila bränslen. Det är också märkligt att inte en begränsning av befolkningstillväxten är tydligare uttryckt i FN:s globala hållbarhetsmål – eller att detta inte diskuteras mer också i en svensk akademisk kontext. Även utan politiska och religiösa aspekter kan man kanske ana perspektiv-brytningar mellan naturvetare, medicinare och samhällsvetare.

En av de första rapporterna om korrelation mellan rökning och lungcancer skrevs av en New York-läkare redan 1912. År 1964 slog en stor långtidsstudie av brittiska läkares hälsa, ”The British Doctors Study”, fast ett tydligt orsakssamband. Tobaksindustrins lobbyister försökte sedan på olika sätt förminska resultaten och styra debatten. På slutet av sjuttio-talet rökte enligt säker källa många av Örebro-lasarettets läkare vid sittronderna, även vid sådana där lungcancerfynd diskuterades. Alla högstadieskolor hade rökruta.  Nu är vi klokare, men ändå dör alltför många av rökning.

Örebro universitet har framstående forskning om kemikalier och mikroplastpartiklar i vatten. Holländska forskare har nu hittat sådana mikroplastpartiklar även i människors blod. De framtida konsekvenserna av detta för människors hälsa är okända, men sannolikt inte positiva.

Forskning som fungerar som sökljus för att förutse framtida sociala, ekonomiska och politiska förändringar är allra svåraste att bedriva. Utvecklingen i Sverige visar tydligt på behovet av djärv samhällsvetenskaplig forskning som kan ge kunskap för att bygga ett socialt hållbart samhälle.

Vår satsning på en universitetsövergripande Plattform för en hållbar framtid () uppmuntrar mångvetenskapliga studier av mycket komplexa hållbarhetsfrågor. Det vore värdefullt om detta kunde resultera i gedigna scenario-beskrivningar som kunskapsunderlag för media och beslutsfattare på olika nivåer.

När jag skriver dessa rader firar Sverige sin nationaldag i fred och frihet.
I Ukraina kämpar människor sedan mer än 100 dagar mot det ryska angreppet för att få leva i fred med fulla demokratiska rättigheter. Demokratin Sverige går till val om knappt 100 dagar. Som medborgare kan man – och får man – ha många tankar om det stundtals märkliga politiska spelet. Men trots alla sina ofullkomligheter är demokratin ändå den styrelseform som ger bäst möjligheter till ansvarutkrävande och att säkra medborgarnas rättigheter.

Kampen i Ukraina kommer av allt att döma att fortsätta under lång tid. Det är avgörande att Sverige och våra demokratiska allierade är uthålliga i vårt stöd till Ukraina. Universitetet har ett särskilt ansvar att stödja den ukrainska akademin. Det är glädjande att flera kollegor nu erhållit anslag som möjliggör att ukrainska forskare kan vara verksamma hos oss. Vi bör förbereda oss på att detta stöd kommer att behöva vara långvarigt.

Johan Schnürer

Rektor