Starka demokratiska skäl att indexera bidrag

En milt leende Daniel Drugge

– Det finns ingen uppenbar logik bakom vilka ersättningar som är indexerade och vilka som inte är det, säger Daniel Drugge.

Det finns starka demokratiska skäl att indexera nivån på de ersättningar och bidrag som ingår i det ekonomiska trygghetssystemet. Den slutsatsen drar Daniel Drugge, forskare i statskunskap vid Örebro universitet, i en studie om indexering och demokratiskt ansvarsutkrävande.
– Indexering är ett skydd mot osynliga nedskärningar av välfärdsförmåner, säger han.

Daniel Drugge har undersökt hur beslut att indexera – eller inte indexera – barnbidrag, försörjningsstöd och pensioner påverkar demokratiska värden som transparens och ansvarsutkrävande. Indexering innebär att ersättningarna automatiskt justeras upp om priser eller löner stiger. Ett aktuellt svenskt exempel är barnbidraget, som inte är indexerat och som ligger kvar på samma summa sedan 2018.

– Ett skäl till indexering kan vara att man inte vill att en grupp ska halka efter i köpkraft om andra grupper får löneökningar. Det finns ingen uppenbar logik bakom vilka ersättningar som är indexerade och vilka som inte är det, säger Daniel Drugge.

Vår illusion om pengar

En utgångspunkt i analysen är den så kallade penningillusionen, att vi människor har en tendens att tänka i en summa pengar och inte på den köpkraft som summan motsvarar. Detta kan göra det möjligt för politiker att genomföra nedskärningar utan att det uppfattas så - genom att låta bli att höja ersättningarna i takt med inflationen. Nedskärningarna blir "osynliga" och politiker kan slippa undan ansvar.

I studien identifierar Daniel Drugge en rad demokratiska problem kopplade till indexering – eller ingen indexering.

Ett exempel är att politiker kan framställa en höjning som generös även om den inte motsvarar effekterna av inflationen. Eller så kan de inte göra något alls och på så sätt undvika ansvar, en passivitet som urholkar värdet av ersättningen.

Minskar kontrollen

Indexering kan i sin tur minska utrymmet för politiker att styra budgeten, vilket kan försvåra möjligheterna att kontrollera den ekonomiska politiken i till exempel tider av inflation. Automatiska justeringar kan också göra det otydligt vem som är ansvarig.

Ytterligare ett möjligt demokratiskt problem med indexering är att vissa ersättningar riskerar att försvinna från den politiska debatten, vilket kan minska den demokratiska insynen i hur välfärdssystemet utvecklas.

– Problemet med att indexera ska inte överdrivas.  I stället finns det goda skäl att anta att indexering kan bidra till transparens och ansvarsutkrävande, säger Daniel Drugge.

Utifrån sin analys föreslår Daniel Drugge hur politiker bör tänka kring indexering ur ett demokratiskt perspektiv:

– Ersättningar bör indexeras på ett sådant sätt att deras uttalade syfte bevaras. Om målet är att upprätthålla köpkraft bör nivåerna följa ett prisindex, medan ett mål om att behålla relativ ekonomisk standard kan kräva löneindexering, säger han.

Tranparens och handlingskraft

Men även indexering kan medföra problem enligt Daniel Drugge:

– Politiker bör ha ett begränsat utrymme att frångå automatiken, utan att ändra  lagstiftningen. Men de bör i så fall offentligt redogöra för varför de valt att göra så. På så sätt kan politisk handlingskraft kombineras med demokratisk transparens.

Text: Maria Elisson
Foto: Jerry Gray