Institutionen för Humaniora, utbildnings- och samhällsvetenskap

Plenarföredrag

Johan Järlehed, Göteborgs universitet

Johan liten webb.jpg

Johan Järlehed är docent i spansk språkvetenskap vid Göteborg universitet och forskar om hur språk i vid mening samverkar med rumsliga och sociala förändringsprocesser. Tematiskt sträcker sig hans forskning från minoritetsspråk och nationalism i Spanien till flerspråkighet, segregation och gentrifiering i Göteborg.

”Bo högt, högre, högst”: Vertikalitet i Göteborgs stadsutvecklingsdiskurs

I den här presentationen utgår jag från tesen att Göteborgs stadslednings explicita ambition att ’bygga ihop staden’, att motverka segregation och minska ojämlikhet utmanas av den ökade mobiliseringen av vertikalitet för att underbygga och upprätthålla socioekonomisk uppdelning (Graham & Hewitt 2012). Vertikalitet förstås då som en både fysisk och social dimension. Vi ser hur stadsbilden snabbt förändras med uppförandet av spektakulära höghus, och vi ser en ökad social oro kopplat till segregation, utanförskap och kriminalitet.

Jag ska visa och diskutera hur vertikalitet manifesteras i Göteborgs språkliga landskap på flera olika sätt. Genom att analysera politikernas och exploatörernas ambition att ’lyfta utsatta områden’, visar jag hur olika områden positioneras på en hierarkisk värdeskala och stigmatiserar redan utsatta grupper. Genom att analysera platsskapande skyltar och marknadsföringen av de nya höghusen illustrerar jag den marknadslogik som styr bostadsbyggandet och den hierarkiska synen på olika upplåtelseformer, samt hur vertikalitet kopplas till distinktion och exklusivitet. Genom att undersöka stadens övergripande skyltpolicy och skyltprogrammen i två stadsdelar visar jag att ju mer ekonomisk och politisk makt som samlas på en plats, ju mer regleras och estetiseras skyltanvändningen i det offentliga rummet. Genom att lyssna på de kritiska och oroliga röster som hörs i höghusens skugga pekar jag slutligen på de sociala, affektiva och ekonomiska baksidorna av vertikal stadsutveckling.

Graham, Stephen and Lucy Hewitt. 2012. Getting off the ground: On the politics of urban verticality, Progress in Human Geography37(1) 72–9. DOI: 10.1177/0309132512443147

Ellen Bijvoet, Karin Senter och Margareta Svahn, Uppsala universitet

Trio web.jpgEllen Bijvoet är docent i tvåspråkighetsforskning. Hon arbetar som lektor vid inst. för nordiska språk i Uppsala. Hennes forskningsintressen omfattar bl.a. folklingvistik, migrationsrelaterad språklig variation och ungdomars språkbruk.

Karin Senter är doktorand i nordiska språk vid Uppsala universitet och forskar om språkliga resurser hos flerspråkiga ungdomar med mångspråkig förortsbakgrund.

Margareta Svahn är professor i nordiska språk vid Uppsala universitet. Hon är sociodialektolog och har bl.a. forskat om dialekt och dialektutjämning i Västsverige.

Västerort, Västergötland och hela vida världen – tid, plats och rum i forskning om förortsindexerad svenska

Sedan några decennier tillbaka har det, såväl i Sverige som i andra länder och såväl i media som bland forskare, riktats stor uppmärksamhet mot nya former av majoritetsspråksvariation som har utvecklats bland unga i språkligt heterogena bostadsområden, så kallade förorter. I vårt föredrag kommer vi att fokusera på forskning om förortsförankrat talspråk i svensk kontext, från Kotsinas tidiga studier från 1980-talet i Rinkeby till dagens studier om användning av förortsförankrad svenska av talare och på platser utanför storstädernas förortsområden. Olika angreppssätt inom forskningen om förortsförankrad svenska – från mer deskriptiva studier till mer etnografiska – kommer att illustreras med empiriska data från våra egna och andras studier.

Vi kommer också att återuppta frågan som Kotsinas ställde sig i volymen Svenskans beskrivning 16 (1988): Är Rinkebysvenska en dialekt? – en fråga som vidareutvecklades 16 år senare av Fraurud. I en artikel i volymen Svenskans beskrivning 26 (2004) diskuterar Fraurud förutsättningarna för att det – vid sidan av den slangbetonade ungdomsstilen – skulle kunna utvecklas något som mer liknar en dialekt. Vad vet vi idag om denna fråga, ytterligare 16 år senare?

Jan-Ola Östman, Helsingfors universitet

JanOla liten webb.jpg

Jan-Ola Östman är prof.em. i nordiska språk vid Helsingfors universitet. Hans forskningsområden omfattar speciellt dialekter, språkvariation, språkkontakt och minoriteter; diskurs och pragmatik; språksociologi och språkpolitik; samt konstruktionsgrammatik. Framförallt har hans forskning behandlat olika aspekter på svenskan i Finland.

Dialekterna trampar inte på samma ställe i det rurala Svenskfinland – om plats och ställe på den senmoderna landsbygden

I traditionell dialektologi hör den geografiska platsen, ”rummet”, nära samman med den kultur som utvecklats på orten, där skyltar kan skapa djupare ställestillhörighet för dem som fysiskt bor på en plats och därmed hjälper de till att bibehålla platsen som ett ställe. I ett senmodernt perspektiv har den fysiska platsen mindre betydelse för den alltmer mobila och flerspråkiga befolkningen: med t.ex. SMS:ande, FB:ande och Whatsappande på dialekt kan man bära med sig ens dialektala tillhörighet till ett mobilt ställe. Teoretiskt vill jag i min presentation argumentera för behovet av en senmodern dialektologi med egenvärde, ett angreppssätt som i vissa avseenden går stick i stäv med närstående forskningsområdens nutida försök att ”dela upp” dialektologins intresseområde. Den vidare implikationen av detta har naturligtvis återverkningar på hur vi ska se – och beskriva – svenska språket (generellt, i Svenskfinland, i urbana – ofta ”mycket transspråkiga” – områden och på landsbygden) och dess ”ställe”.