Kan ”food porn” leda till mer hållbara val?

När fenomenet ”food porn” stod i fokus på Restaurang- och hotellhögskolan i Grythyttan belystes både möjligheter och problem med närgångna, estetiskt tilltalande bilder av mat, inte minst frukt och grönsaker.

– Om vi vill att människor ska äta mer hållbart måste vi förstå konceptet ”food porn” i vardagslivet och i sociala medier, menade Stinne Gunder Strøm Krogager, kommunikationsforskare vid Aalborgs universitet och medförfattare till boken Food Porn.

Jonathan Leer, professor i måltidsvetenskap vid Örebro universitet och bokens andra författare, berättade om publikationen – den första akademiska bok som på djupet analyserar fenomenet. Han satte den i relation till ett konstprojekt av Ellie Harrison, som för 25 år sedan dokumenterade sig själv och sin mat varje dag under ett år, långt innan mobilkameror och sociala medier gjorde detta till vardag. I dag finns det över 312 miljoner inlägg på Instagram med taggen #foodporn.

Begreppet har rötter i 1970-talet, då journalisten Alexander Cockburn använde uttrycket ”gastro porn” i en recension av kokböcker med färgstarka maträtter. Sedan dess har olika varianter av uttrycket etablerats, ofta med en kritisk eller negativ klang.

Sonia Massari, forskare i matdesign vid universitetet i Pisa, påpekade att det i sig inte är något nytt att presentera mat och livsmedel på ett lockande sätt – vare sig i butik eller på restaurang. Frågan är snarare om design och estetik kan användas för att främja hållbarhet. Det är utgångspunkten för forskningsprojektet Sexy Beans.

– Kanske kan hållbarhet bli mer attraktivt – även om jag inte använder ordet ”porn” i det här sammanhanget. Hur kan vi beskriva råvaror på nya sätt? Bönor uppfattas inte som sexiga, men de är nyttiga. Kan man göra dem mer åtråvärda? frågade hon.

Ett mer biologiskt perspektiv presenterades av Johan Swahn, forskare i måltidskunskap vid Örebro universitet, som satte food porn i relation till människans utvecklingshistoria.

– Våra sinnen är formade för miljoner år sedan för att tolka färg, smak och doft som signaler om vad som är ätbart. De är inte anpassade för Instagram och andra sociala medier. Samtidigt kan vi påverka vår upplevelse: när du tar en bild på maten tenderar du att uppskatta måltiden mer, förklarade han.

I ett efterföljande panelsamtal diskuterades både möjligheter och risker med ett ökat fokus på estetik och visuella intryck av mat.

– Man kan använda färger för att få maten att se mer naturlig ut, även om den i själva verket är mindre naturlig. Det finns en risk att de vackra och färgglada bilderna skapar förväntningar som maten inte kan leva upp till, konstaterade Paul Svensson, hedersdoktor vid Örebro universitet och gastronomisk ledare för Rosendals trädgård.

Ruth Osborne, restaurangkonsult med uppdrag runtom i världen, berättade om kändiskocken Gordon Ramsays reaktion när han insåg att den stämningsfulla belysningen i hans nya restaurang inte fungerade för gäster som ville fotografera maten.

– Många vill ta bilder när maten kommer in, och det kan störa mig personligen. Jag tycker om att se bilderna, men restaurangbesök handlar också om umgänge och miljö. För mig är det viktigare än färgglada fotografier, sade hon.

Ett mer samhällskritiskt perspektiv stod Joachim Sundqvist, forskare i måltidssociologi vid Umeå universitet, för.

– Food porn förvränger och förstärker. Det skapar längtan i ett pornografiskt perspektiv, men inte förförelse. Allt är perfekt, allt är i fokus – och det speglar inte verkligheten, menade han

Den teoretiska delen av Food Porn-symposiet avslutades med Martin Hablesreiter, ena halvan av den Wienbaserade konstnärsduon Honey & Bunny, som arbetar med performance och bild för att sätta matdesign i relation till kultur och samhälle.

Dagen rundades av i källaren på Måltidens Hus, där deltagarna fick testa nya smaker, skapa sina egna food porn-bilder för Instagram – och serveras glass framtagen utifrån den egna sinnesstämningen.