Så når kommuner nyanlända barn snabbare – ny studie pekar ut vad som fungerar

– En sak som blev tydligare än vi förväntat oss, var att samarbetet mellan kommun och civilsamhälle skapade andra och fler mervärden än vi på förhand hade räknat med. Just mötet mellan civilsamhälle och kommun visade sig också rymma en stark förändringskraft när olika styrkor och förutsättningar från respektive aktör kombineras, säger forskaren Anne-Charlott Callerstig.

Bakom studien står Anne-Charlott Callerstig och Lina Sandström forskare vid Institutionen för humaniora, utbildnings- och samhällsvetenskap, och Anna-Karin Larsson, forskare vid Institutionen för beteende-, social- och rättsvetenskap. Deras forskningsområden omfattar bland annat mänskliga rättigheter, integration och flyktingmottagande samt barns rättigheter och välbefinnande.

De har följt Rädda Barnens nationella projekt Barn i fokus, som genomfördes mellan 2022 och 2025 i samverkan med nio kommuner.

– Rädda Barnen valde att koppla in forskare för att stärka projektet med löpande, evidensbaserat lärande. Genom följeforskningen får vi bättre kunskap om vilka insatser som faktiskt fungerar och hur de kan leda till en mer hållbar integration för barnfamiljer med erfarenhet av flykt, säger Jessika Gustavsson, nationell projektledare på Rädda Barnen.

Samverkan ledde till mer träffsäkra insatser

I de kommuner där arbetet fungerade väl återkommer flera tydliga resultat:
Insatserna blev mer träffsäkra. Civilsamhällets flexibilitet gjorde det möjligt att nå barn och familjer snabbare och anpassa stödet efter faktiska behov, samtidigt som kommunerna bidrog med stabilitet och långsiktighet.

Forskarna kunde också se att emotionella och sociala mervärden, som tillit, trygghet och upplevelsen av att bli sedd, ofta var lika avgörande som mer traditionella samverkansresultat, som exempelvis effektivitet eller innovationsförmåga.

Barnrättsperspektivet stärktes. I flera kommuner ökade kunskapen om barns rättigheter och barns möjlighet att komma till tals.

– Kommunerna beskriver hur barnets perspektiv blivit tydligare i planering, dialoger och verksamhetsutveckling. Många uppger också att de fått en mer konkret förståelse för vad barns delaktighet innebär i praktiken, säger Anna-Karin Larsson.

Samtidigt visar studien att arbetet fortfarande är ojämnt och att barnrättsperspektivet kan vara beroende av enskilda personer. Forskningen visar att barnkonventionen kan behöva mer arbete på lokal nivå för att få fäste i kommunala verksamheter.

Ett viktigt resultat från projektet handlar om ökad tillit. Arbetet skapade trygghet hos både barn och föräldrar, vilket gjorde det lättare att ta emot stöd från samhället. Att bli sedd och bekräftad visade sig vara avgörande.

Dessutom såg forskarna att delaktigheten i lokalsamhället ökade. Barn och familjer fick nya sociala sammanhang och nätverk, vilket stärkte känslan av tillhörighet.

”Ett möte mellan en boll och en fyrkant”

I rapporten beskriver forskarna samarbetet som mötet mellan ”en boll och en fyrkant”: civilsamhället rörligt och relationsnära, kommunen stabil och regelstyrd. När samverkan fungerade bäst fanns personer som kunde röra sig mellan systemen och översätta behov och arbetssätt.

– Vår forskning visar att så kallade gränsgångare, personer med förtroende i båda systemen, ofta är helt avgörande, säger Anne-Charlott Callerstig.

Men det gör också arbetet sårbart.

– När samverkan bygger på enskilda eldsjälar blir den skör. Långsiktighet uppstår först när samverkan förankras i den ordinarie organisationen. Ett tydligt resultat är att för att positiva mervärden ska kunna uppstå måste det finnas både samverkanskapacitet och samverkansmottaglighet.

Kan användas som modell

Forskarna menar att resultaten kan fungera som stöd för kommuner som vill utveckla sitt samverkansarbete.

– Resultaten erbjuder en praktisk modell för hur samverkan kan byggas upp, följas upp och kvalitetssäkras. En viktig lärdom är att integrationsinsatser inte bara bör riktas till nyanlända. Det finns stora behov även i andra grupper, och ett bredare arbete med inkludering och rasism behövs, säger Lina Sandström och avslutar:

– Vi hoppas att samverkan inte ses som en tillfällig projektaktivitet utan som en del av den ordinarie infrastrukturen i barnrättsfrågor.

Jessika Gustavsson på Rädda Barnen håller med.

– Vi har fått forskningsbaserade argument som lyfter civilsamhällets funktionella, sociala, emotionella och altruistiska mervärden. Det ger Rädda Barnen starkare legitimitet i samverkan med kommuner. Dessutom kan kunskapen bidra till att skapa lokala strukturer som håller över tid, säger hon.