”Vi kan inte fortsätta som vi gjort hittills”

Läs artikeln Conceptualising natural resources in industrial systems i Industrial Marketing Management
 
– Naturresurser har i stort sett saknats i den etablerade teorin om hur företag skapar värde. De har uppfattats som i princip oändliga med bara tillfällig knapphet och därför som något man kan ta för givet. Nu står vi inför verklig, absolut begränsning, i och med utarmningen av våra ekosystem och en alltmer begränsad tillgång till kritiska naturresurser, säger Frans Prenkert, professor i företagsekonomi vid Örebro universitet.
 
Forskarna menar att vi måste se på naturresurser som en egen typ av resurs – på samma sätt som maskiner, teknik och personal. I studien använder forskarna luft som exempel.
 
– Exemplet med luft visar att det största problemet inte är att den försvinner, utan att den blir alltmer förorenad. Brist på luft handlar därför i praktiken om brist på ren luft.
 
– Om vi ser på luft som en resurs kan vi dela in den i gratis och avgiftsbelagda tjänster, säger Frans Prenkert.

Inte har en ägare 

Luft som lyftkraft för flygplan är gratis medan användningen av luftrum och utsläpp regleras och kan innebära avgifter. Idag finns ett marknadssystem för utsläpp av växthusgaser där företag betalar per ton. För andra luftföroreningar är det oftare skatter, krav på teknik, utsläppstak eller miljötillstånd med villkor.
 
– Det väcker frågan om en förskjutning från det fria till det avgiftsbelagda när det gäller andra föroreningar också som till exempel nanoplaster, säger Frans Prenkert.
 
Luft och många andra naturresurser har inte en ägare och därför finns ingen motpart till företag som vill använda dem. Det betyder inte att användningen måste vara gratis.
 
– På sikt kan naturresurser komma att behandlas som andra resurser även om de inte ägs av företag. En naturresurs får ekonomiskt innehåll när den sätts in i ett sammanhang av både tillgång och användning.

Vi måste växla upp 

Förändringarna kan drivas av nätverk, lagstiftning och styrmekanismer – till exempel genom reglerade marknader som EU:s system för handel med utsläpp eller genom statlig och geopolitisk maktutövning.
 
– Många företag jobbar redan hårt för att tänka om kring sin resursanvändning, och vissa politiska åtgärder pekar åt rätt håll. Men det räcker inte. Vi måste växla upp – inte bromsa, och definitivt inte bara "mildra" problemen. För att klara framtiden behöver vi förändra tempot, inte bara strategin.