Grafisk form

Grafisk form handlar om textens utseende. En text som har en tydlig och konsekvent grafisk form brukar framstå som läsvänlig och lättöverskådlig, vilket ger ett positivt intryck. Om det däremot saknas ett samspel mellan innehåll och form, kan texten uppfattas som slarvigt genomarbetad och svårläst. Glöm därför inte att arbeta med textens utseende och noggrant följa alla instruktioner.

I en akademisk text är innehållet alltid centralt, men hur läsaren uppfattar det påverkas också av textens grafiska utseende. Eftersom akademiska texter ofta utreder komplexa sakförhållanden, kan en genomtänkt grafisk form hjälpa dig att framhäva textens struktur och centrala element. Det hjälper i sin tur läsaren att orientera sig i din text och förstå budskapet.

Textens grafiska form bör vara återhållen och inbjuda till läsning. Det kan du åstadkomma med hjälp av breda marginaler, luftigt radavstånd, tydligt markerade rubriker, stycken och citat samt genom konsekvent utformade tabeller, figurer och punktuppställningar.

I de flesta skrivuppgifter får du inte välja fritt hur din text ska se ut. I stället får du följa detaljerade anvisningar om typsnitt, teckenstorlek och radavstånd som brukar samlas under rubriken ”Formalia”. Ibland får du även färdiga formatmallar för utformning av exempelvis försättsblad och rubriker. Nedan presenteras olika sätt att göra din text grafiskt tilltalande.

Ibland behöver ord, fraser och till och med hela meningar skiljas grafiskt från övrig text. I akademiska texter förekommer främst tre typer av grafisk markering: fetstil, kursivering och citattecken.

Fetstil

Fetstil används i första hand för att markera rubriker och bör därför helst inte användas för markering av ord i löpande text.

Kursivering

Kursivering används för att framhäva centrala begrepp första gången de nämns i en text. Också vissa andra ord kan kursiveras, men tänk alltid noga igenom vad du vill framhäva och hur. För många eller för långa markeringar riskerar att tappa sin effekt. Enligt flera referensstilar används kursivering också i referenslistan för att markera titlar på hela verk:

Blomström, V. & Wennerberg, J. (2021). Akademiskt läsande och skrivande (2 uppl.). Studentlitteratur.

Även utdrag ur intervjuer i uppsatsens resultatkapitel kan kursiveras, men det är ofta fullt tillräckligt att markera dem som egna stycken (blockcitat).

Citattecken

Dubbla citattecken (”…”) används för att framhäva enstaka ord och fraser. Bland annat brukar citattecken sättas runt engelska ord och uttryck som presenteras i en svensk text. Även korta citat markeras med dubbla citattecken. Om du vill citera ur en text som innehåller ett citat, ersätter du källans dubbla citattecken med enkla (’…’).

”Du måste se till att det är ’luftigt’, så att sidorna inte blir för tunga”, betonar Rienecker och Jørgensen (2008, s. 384).

Om du ska skriva ett blockcitat (minst 40 ord) som i sin tur innehåller ett citat, ska du däremot behålla originaltextens dubbla citattecken.

Undvik att skriva rubriker med enbart VERSALER eftersom det är svårt att läsa.
Undvik även markeringar från skrivmaskintiden som understrykning och s p ä r r n i n g som båda gör texten svårläst.
Var sparsam med grafiska markeringar och använd dem konsekvent.
Använd inte både kursivering och fetstil eller både citattecken och kursivering i samma ord eller fras.

För att den grafiska utformningen i din text ska vara läsvänlig och konsekvent, kan du använda formatmallar. Dokument med färdiga formatmallar tillhandahålls ibland av ämnet. Annars har du tillgång till formatmallar i ditt ordbehandlingsprogram. Med deras hjälp kan du ge texten en enhetlig form och spara tid. Om du till exempel ändrar en rubriks typsnitt, formateras alla rubriker på den aktuella rubriknivån automatiskt, om de är formaterade. Du kan skapa egna formatmallar, men var då återhållsam och se till att inte använda allt för många formateringar.

Innehållsförteckning

En text som är längre än 5–6 sidor och består av flera kapitel kan med fördel få en innehållsförteckning och sidnumrering. Det hjälper läsaren att hitta i texten och skapa sig en bild av dess innehåll och struktur. Därför bör alla rubriker i löpande text finnas med i innehållsförteckningen.

En innehållsförteckning är läsarens karta över texten och inleds med det första avsnittet, oavsett hur många sidor som föregår det. I uppsatser och andra längre texter föregås innehållsförteckningen till exempel av både försättsbladet, abstraktet och förordet.

En innehållsförteckning kan skapas automatiskt i ett ordbehandlingsprogram. En viktig förutsättning är då att du har formaterat alla rubriker i din text som antingen huvudrubrik (Rubrik 1), mellanrubrik (Rubrik 2) eller underrubrik (Rubrik 3). Dessa olika rubriknivåer brukar särskiljas i innehållsförteckningen genom indrag och ofta även genom numrering av rubriker. Tänk på att det bör finnas minst två rubriker på varje ny rubriknivå, så att exempelvis avsnitt 2.1 följs av åtminstone avsnitt 2.2.

Sidnummer

Även sidnummer kan du enkelt infoga med hjälp av ett ordbehandlingsprogram. Det är vanligt att textens serviceavsnitt – de inledande sidorna inklusive innehållsförteckningen och eventuella bilagor – inte sidnumreras, vilket kan vara svårt att få till. Nedan hittar du vägledning i några korta filmer.

Film om sidbrytning och avsnittsbrytning från Högskolan Kristianstad (2:18).

Marginaler

Marginaler är den tomma ytan på varje sida som omger textmassan. Marginaler bör vara väl tilltagna och bottenmarginalen bör vara störst. Vi rekommenderar att du använder de marginaler som finns förinställda i Word.

Skriv med rak vänstermarginal och ojämn högermarginal, men glöm inte att avstava långa ord så att högermarginalen inte blir alltför ojämn. Detsamma gäller om du väljer att högerjustera texten, för då kan det uppstå för stora mellanrum mellan orden.

Radavstånd

Radavståndet bör vara minst lika stort som bokstäverna. Det ska alltså inte vara mindre än 1,0 (enkelt radavstånd). Om du har fått andra instruktioner, ska du självklart följa dem. I vissa uppgiftsinstruktioner efterfrågas ett större radavstånd – 1,5 eller 2,0 – som ger plats för läsarens kommentarer.

När du behöver lyfta fram information och göra den mer överskådlig, kan du skapa en punktuppställning. De led som du punktar upp ska konstrueras likartat språkligt sett. Det blir svårare för läsaren att jämföra leden, om du till exempel blandar enstaka ord med hela meningar.

Enskilda led i din punktuppställning kan markeras med exempelvis streck, punkter eller siffror. Om du vill hänvisa till punkterna i omgivande löptext, är det dock lämpligt att markera dem med siffror eller bokstäver.

Med rubriker blir texten lättare att läsa. En rubrik ska informera läsaren om textens eller kapitlets funktion eller innehåll, vara intresseväckande och relativt kort. Rubriker som speglar avsnittets innehåll kan dock vara något längre.

Förutom att spegla innehållet har rubriker också en grafisk funktion, eftersom de gör texten luftigare. Uppsatser och andra längre texter med flera rubriknivåer brukar ha numrerade rubriker. Tack vare numreringen blir hierarkin mellan enskilda textdelar tydligare. Använd helst inte fler än tre numrerade rubriknivåer och eventuellt en fjärde onumrerad.

På titelsidan kan du formulera en kort, intresseväckande huvudrubrik som vid behov kan förtydligas med hjälp av en längre underrubrik.
Rada inte rubriker på varandra. Se till att alla rubriker följs av löpande text, exempelvis en kort beskrivning av kapitlets innehåll eller struktur.
Undvik att syfta tillbaka på rubriken. Den hjälper läsaren att förstå vad avsnittet handlar om men texten ska kunna läsas oberoende av rubrik.
Framhäv rubrikerna grafiskt med fetstil och vänsterställ dem eller centrera dem, om du har rak högermarginal. Skapa större tomrum ovanför än under en rubrik.
Stryk inte under dina rubriker och använd inte enbart VERSALER.
Sätt varken punkt eller kolon efter en rubrik.
Minska rubrikerna med åtminstone 2 punkter för varje nivå, men låt dem inte bli mindre än löptexten
Formatera dina rubriker med hjälp av inbyggda eller egna formatmallar. Det ger dig möjlighet att automatiskt skapa och uppdatera en innehållsförteckning.

Det finns två sätt att markera nytt stycke i en text: blankrad eller indrag. Blankrad innebär att du lämnar en tom rad efter varje stycke. Vid indrag markerar du nytt stycke genom ett antal mellanslag i början av raden som inleder det nya stycket. Det räcker alltså inte att bara byta rad. Antalet mellanslag avgörs av valt radavstånd – ju större radavstånd, desto fler mellanslag. Om du använder indrag ska det första stycket under en rubrik, tabell, figur eller punktlista inte ha något indrag. Välj ett sätt för styckemarkering och använd det konsekvent i hela texten.

Tabeller och figurer (bilder, diagram, kartor och skisser) används för att sammanställa och på ett lättöverskådligt sätt presentera stora mängder information eller komplicerade statistiska uppgifter. Tabeller och figurer ska kunna läsas separat från omgivande text, men deras innehåll bör förklaras i närliggande löptext, gärna på samma sida.

Både tabeller och figurer numreras löpande – tabeller för sig och figurer för sig (figur 1, 2, 3 …). Du kan också låta alla tabeller i kapitel 4 börja med siffran 4 (tabell 4.1, 4.2, 4.3 …).
Alla tabeller och figurer ska ha en informativ rubrik och eventuell förklarande text som placeras ovanför tabellen, men under figuren. Figurtexten avslutas med punkt.
I löptexten bör du alltid förklara vad tabellen eller figuren visar.
Tabeller och figurer som du inte har konstruerat själv måste ha källhänvisning.
Det bör finnas en blankrad ovanför och under tabellen eller figuren.

Typsnitt

Vilket typsnitt och teckenstorlek du ska använda anges ofta i instruktionerna till din skrivuppgift. Ett generellt råd är att inte välja fler än två olika typsnitt – ett för löpande text och ett för rubriker. I löptexten kan du med fördel använda typsnitt med tvärstreck upp- och nedtill på bokstäverna, som Times New Roman eller Garamond. Till rubriker passar bäst typsnitt utan tvärstreck, till exempel Arial eller Calibri.

Teckenstorlek

Teckenstorleken väljs i relation till textytan, typsnitt och lässituation. Om du inte har fått några instruktioner, kan du välja Times New Roman 12 punkter för brödtext och Arial 12–16 punkter för rubriker. I texter med flera rubriknivåer kan du minska rubrikstorleken med 2 punkter åt gången: 16-14-12 punkter.

Lästips

Backman, J. (2016). Rapporter och uppsatser (3 uppl.). Studentlitteratur.
Karlsson, O. (red.) (2017). Svenska skrivregler (4 uppl.). Liber.
Schött, K., Hållsten, S., Moberg, B. & Strand, H. (2015). Studentens skrivhandbok (3 uppl.). Liber.
Strömquist, S. (2023). Skrivboken. Skrivprocess, skrivråd och skrivstrategier (9 uppl.). Gleerups.

Tillbaka till Läs- och skrivguiden