Styckeindelning och textbindning

Det är viktigt att alla texter som du skriver i din utbildning har en genomtänkt och logisk disposition, men ditt struktureringsarbete får inte sluta där. Det är lika viktigt att du delar in texten i stycken, så att det blir tydligt vad som är en tankegång, och att du visar hur dina stycken och meningarna i dem hänger ihop.

Stycket brukar kallas för textens viktigaste byggsten. Det beror på att det är genom indelningen av texten i stycken som du visar hur du har ordnat din information. Ett välskrivet stycke ger uttryck för en enda tankegång och på så vis gör det enklare för läsaren att förstå vad som hör ihop, vilket gör texten mer läsvänlig.

När du har ordnat textinnehållet i separata stycken, bör du kontrollera att det tydligt framgår var varje stycke börjar. Markera nya stycken grafiskt med en tom rad före stycket eller ett indrag (6–8 mellanslag) i början av styckets första rad.

Kärnmening

Varje stycke i en akademisk text bör innehålla en tankegång där enskilda tankar har ordnats logiskt. Den bärande tanken i ett stycke ska du kunna formulera i en enda mening. Denna mening kallas för styckets kärnmening och kan med fördel placeras först i stycket. På så vis får läsaren direkt en förståelse för vad hela stycket handlar om. Övriga meningar i stycket ska anknyta till kärnmeningen genom att exempelvis utveckla, exemplifiera, modifiera eller konkretisera den.

Film om styckets uppbyggnad och kärnmeningar från Lunds universitet (1:34)

Styckets längd

Styckens längd varierar eftersom vi inte behöver skriva lika mycket om varje huvudtanke. Det är emellertid viktigt att undvika både mycket långa och mycket korta stycken. En text som består av många långa stycken kan upplevas som tung och svårläst, medan en text med många radstycken ger ett hattigt intryck. Var därför uppmärksam på styckenas längd när du reviderar ditt utkast. Följ principen ett stycke – en huvudtanke – en kärnmeningför att skapa en läsvänlig text.

Ordet textbindning syftar på olika sätt att skapa sammanhang i texten. Även om varje stycke ska säga något nytt om ämnet, får det samtidigt inte uppfattas som isolerat från övriga resonemang i texten. Det är med andra ord viktigt att läsaren kan följa den röda tråden i din text och se samband mellan fraser, satser, meningar och stycken. Sådana samband skapas på olika sätt, bland annat genom upprepning av nyckelord och användning av sambandsord. Nedan kan du fördjupa dig i tre vanliga sätt att skapa god textbindning i din akademiska text.

Tema-rema – tematisk bindning

Tematisk textbindning följer den så kallade tema-rema-principen och innebär att du i texten går från känd information till ny. Det som redan är känt för läsaren genom texten (tema) placeras enligt denna princip i början av en mening, medan ny information (rema) presenteras i slutet av meningen. Den nya informationen upprepas sedan i en lätt modifierad form i början av nästa mening och följs av ny information i meningens slut. Denna växling mellan känd och ny information bidrar till att texten rör sig framåt, vilket underlättar läsningen.

Nyckelord – referensbindning

Referensbindning är liksom tematisk bindning ett sätt att skapa innehållsliga samband i texten. Till skillnad från tematisk bindning då varje mening rör sig från något känt till ny information, bygger referensbindning på upprepning. Samband i texten skapas då dels genom upprepning av nyckelord (så kallade referenter), dels genom användning av synonymer eller pronomen som i efterföljande meningar får ersätta nyckelorden. På så sätt byggs ofta sammanhangskedjor, så kallade ledfamiljer, som syftar tillbaka på samma referent. Effekten av sådana ledfamiljer blir att läsaren då och då påminns om det som redan nämnts i texten, vilket underlättar läsningen, samtidigt som texten får ett bättre flyt.

Sambandsord - konnektivbindning

I akademiska texter är det särskilt viktigt att läsaren kan följa textens röda tråd. Det kan du åstadkomma dels genom att ordna innehållet logiskt, dels genom att binda samman det på olika sätt. Utöver samband som skapas genom progression (tematisk bindning) och upprepning (refrensbindning), bör du även använda dig av konnektivbindning. Den bygger på användningen av sambandsord (konnektiver) som signalerar vilka logiska samband det finns mellan textens olika delar.

Genom att använda sambandsord hjälper du läsaren att förstå din text just så som du vill att den ska förstås. De hjälper dig att knyta samman delar av en mening, ett stycke eller ett längre resonemang och förtydliga hur delarna förhåller sig till varandra. Det finns olika typer av logiska samband som tillägg, motsättning eller orsak. Du hittar många fler i listan nedan.

Vissa sambandsord bildar par som alltid måste hållas ihop. Exempel på sådana par är:

dels …, dels
både … och
såväl … som
ju … desto