Musikhögskolan

Nyskriven musik i unik konsert på Musikhögskolan

Mats Jansson vid pianot.

Mats Jansson, pianist och lektor i musikalisk gestaltning. Foto: Henric Daréus.

Den 25 september uruppför pianisten Mats Jansson, lektor i musikalisk gestaltning vid Musikhögskolan på Örebro universitet, 18 nyskrivna variationer av lika många svenska tonsättare i projektet ”Diabellivariationer då och nu”.

Konserten ”Diabellivariationer då och nu” äger rum i Musikhögskolans konsertsal här på Örebro universitet den 25 september klockan 19.00.

På programmet står även Beethovens "Diabellivariationer", trettiotre variationer över det tema som nu även de arton svenska tonsättarna utgår från.

Hallå där, Mats Jansson, hur fick du idén till det här projektet?

– Jag hade länge funderat över något slags samarbetsprojekt där flera tonsättare utgår från samma idé. När jag för ett år sedan bestämde mig för att studera in ett av alla de verk jag absolut skulle vilja spela – Beethovens Diabellivariationer op. 120 – förstod jag att den gemensamma idén måste vara Anton Diabellis lilla vals. Plötsligt fick hela idén ett tidsperspektiv som fattats och som är mycket inspirerande och utmanande. För möjligheten att faktiskt kunna genomföra detta måste jag tacka Helge Ax:son Johnsons stiftelse för sitt generösa stöd av projektet och givetvis även min institution, Musikhögskolan här på universitetet.

För den som inte känner till Diabellis vals och variationerna, vad handlar det här om?

– År 1819 skickar tonsättaren och förläggaren Anton Diabelli en liten vals, som han själv komponerat, till femtio av den tidens mest ansedda virtuoser och komponister med en inbjudan att skriva en variation över temat som bifogats. Detta ska sedan bli en variationssamling som ges ut under namnet Vaterländischer Künstlerverein i juni 1824. Ett slags lexikon över den tidens pianokomponerande. Med dessa nyskrivna svenska variationer, som nu kommer att klinga för första gången den 25 september, har jag initierat ett svenskt Vaterländischer Künstlerverein, precis 200 år senare. De bildar tillsammans ett fantastiskt klingande lapptäcke av pianokomponerande i Sverige anno 2022–23. 

Vad har projektet gett dig?

– Som musiker måste vi inom vårt arbete, den konstnärliga processen, hela tiden förhålla oss till ett ständigt växlande tidsperspektiv. När komponerades musiken, i vilket samhälle, för vilken publik, från när är notutgåvan, vem har reviderat den utifrån vilken tids ideal – och hur kommunicerar jag den här musiken idag? Vilken publik och vilket instrument har jag? Detta projekt har på ett mycket inspirerande sätt tydliggjort något av detta tidsperspektiv där Diabellis vals nu idag får sin fortsättning genom dessa nya ”Diabellivariationer”.

– De flesta musiker arbetar med och framför självklart musik från olika tider – och att föra en dialog med tonsättare och deras musik från dessa olika tider är något vi musiker och lärare kontinuerligt sysslar med. Men att som nu kunna föra den här dialogen med tonsättare som alla utgått från samma källa och med 200 års mellanrum har gjort hela projektet enormt spännande och utvecklande på ett sätt jag inte kunnat ana. Sedan är det förstås alltid helt fantastiskt att få äran att vara den förste som spelar och framför nyskriven musik. Vilket givetvis även gäller för publiken, tänk att få lyssna till något som klingar för första gången!