Forskare tar fram hur kommuner blir bra på att kommunicera risker och kriser
Örebroforskarna Rolf Lidskog, Mats Eriksson och Hogne Satoen samarbetar med Ulrika Olausson, Högskolan i Jönköping.
Forskarnas mål är en modell som kommuner kan använda för att stärka invånarnas förmåga att förbereda sig för större kriser.
– Allt blir mer digitalt samtidigt som allt fler lever i tätbefolkade städer. Vi ska studera vilka effekter den utvecklingen får för beredskap och riskkommunikation, säger Mats Eriksson, som leder ett nytt projekt som finansieras med nio miljoner kronor av MSB, Myndigheten för samhällsskydd och beredskap.
Just risker i växande städer har blivit extra aktuellt under den pågående covid-19-pandemin. Likaså ryktesspridning i sociala medier.
Kommunerna har i praktiken stort ansvar för samhällets beredskapsarbete. Det innebär att ju bättre kommunerna blir på beredskapsarbete och förebyggande riskkommunikation, desto bättre blir hela samhället på att klara av hot och stora kriser enligt Mats Eriksson, kris- och riskforskare vid Örebro universitet.
– Vi vill med vår forskning bidra med ny kunskap som kan utveckla kommunernas förmåga att hantera risker och kriser när villkoren för riskkommunikation förändras, säger Mats Eriksson.
Både kommuner och individer
Forskarna i projektet ska studera hur riskhantering, beredskapsarbete och riskkommunikation organiseras och styrs hos svenska kommuner. De ska också undersöka individers riskkommunikation och syn på sitt eget ansvar för att hålla beredskap.
En fråga är vad som händer med beslut om risker och riskkommunikation i en kommun när invånarna och besökarna lätt kan göra sin röst hörd via sociala medier. Studien handlar också om vilka förväntningar som växer fram hos invånarna och besökare på snabba digitala varningsmeddelanden i mobiltelefonen. Det kan till exempel handla om bakterier i det kommunala vattnet eller en stor brand.
– Det digitala och urbana samhället kännetecknas av en stor mångfald socialt, ekonomiskt och kulturellt. Tendensen är att det utvecklas olika förhållningssätt till risker och beredskapsfrågor beroende på exempelvis var och hur man bor och på vilket sätt man lever sitt liv, säger Mats Eriksson.
Hur vi förbereder oss för kriser
– Människor möts idag också av många budskap från olika håll att och tvingas bedöma vilka som är trovärdiga. Ena stunden marknadsförs kommuner som ett paradis för bofasta och turister, andra stunden ska kommunerna kommunicera lokala risker för att skapa beredskap mot tänkbara hot, våld och olyckor, fortsätter han.
En del av projektet handlar hur invånarna ser på det egna ansvaret att förbereda sig för kriser.
– Det saknas idag djupare analyser av vilken effekt förebyggande kampanjer har, och om människor i svenska städer beter sig annorlunda än de som bor på landet, säger Mats Eriksson.
Unga blev nyfikna eller oroliga
En tidigare studie från 2019 av hur broschyren Om krisen eller kriget kommer togs emot, visade på skilda reaktioner. En del valde att öka beredskapen i hemmet genom att till exempel bunkra mat, vatten, ljuskällor och kontanter. Unga människor reagerade med att bli nyfikna eller oroliga, medan äldre kände ett starkare eget ansvar.
Slutmålet för forskningsprojektet är att erbjuda kommunerna en forskningsbaserad praktisk modell som de kan använda i arbetet med att stärka invånarnas, men också besökares, förmåga att förebygga och förbereda sig för större kriser.
Text: Maria Elisson
Foto: Skärmdump
Projektet Digital urban risk communication (Durcom), har tilldelats nio miljoner kronor i forskningsanslag av MSB, Myndigheten för samhällsskydd och beredskap.
Projektet är ett samarbete mellan medie- och kommunikationsforskare och forskare i sociologi vid Örebro universitet. Projektet samverkar även med medieforskare vid Högskolan i Jönköping. Delprojektledare för projektets delstudier vid Örebro universitet är Mats Eriksson, Hogne Satoen och Rolf Lidskog.
Forskarna ska i samverkan med kommuner jämföra riskkommunikation i svenska storstadskommuner, större städer och på landsbygden. Örebro kommun är en intressent i projektet