Nutrition-Gut-Brain Interactions Research Centre (NGBI)

Studie om IBS väcker nya frågor – forskare söker svar i tarmarnas svarta låda

Julia König, Robert Brummer och Savanne Holster i Campus USÖ.

Julia König, Robert Brummer och Savanne Holster

I en ny studie om IBS fick patienter en transplantation med avföring – en grupp fick bajs från en frisk donator och en grupp fick sitt eget. Resultaten visar att patienter i båda grupperna mår bättre efter behandlingen. Något som förvånar forskarna vid Örebro universitet.

Irritable bowel Syndrome, IBS, är en störning i mag- och tarmkanalen. Typiska symtom är förstoppning, diarré och gasbesvär. Undersökningar har visat att mellan 10 - 15 procent av den vuxna befolkningen i Sverige har IBS. Det är en kronisk sjukdom och forskarna letar efter behandlingar som kan lindra symtomen.

– Det var inte vad vi väntade oss. Gruppen som fick avföring från en frisk donator mådde något bättre än den andra gruppen, men båda grupperna fick lite mindre symptom och en förändrad tarmflora. Vi trodde att det skulle bli en större skillnad mellan grupperna, säger Savanne Holster, doktorand i medicin vid Örebro universitet.
 
– Svaren på frågan ”varför” finns i vad jag kallar den svarta lådan och det kommer vi undersöka i uppföljande studier, säger Robert Brummer, överläkare och professor vid Örebro universitet som leder forskningsprojektet.
 
I tarmen finns över tusen olika typer av bakterier som utvecklas i samspel med varandra och med resten av kroppen. Hos patienter med IBS (Irritable bowel syndrom), det vill säga känslig tarm, kan sammansättningen av bakterierna vara förändrad – ofta med sämre mångfald än hos en frisk person.

Ekosystem av bakterier 

Med en transplantation från en donator kan forskarna tillföra ett helt ekosystem av bakterier till tarmen. Donatorn är handplockad och har en tarmflora rik på gynnsamma bakterier. Före transplantationen rengörs tarmen ordentligt och sedan förs bajs in i tjocktarmen.
 
I studien deltog 16 patienter, åtta i varje grupp. De har lämnat avföringsprover och genomgått undersökningar av tarmen både före och efter transplantationen. Dessutom har de fyllt i enkäter om symtom och om hur de mår. Och resultaten var nästan likadana i båda grupperna.
 
– Vi kan alltså inte säga att en transplantation från en donator är mycket bättre utan det kan vara andra aspekter av behandlingen som spelar en viktig roll, säger Robert Brummer.
 
– För trots att hälften av patienterna fick sitt egna bajs tillbaka förändrades deras tarmflora. Det kan ha att göra med att avföringen har behandlats som förberedelse för transplantationen och inte är likadan som tidigare, säger Savanne Holster.
 
Bland patienterna med en donator fick vissa en tarmflora mer lik den som donatorn har, men inte alla.
 
– Vi vet ännu inte vilka som är mottagliga för behandlingen. Vi vet inte heller hur länge behandlingen har effekt. I vår studie fanns effekten inte kvar hos de flesta deltagare efter sex månader, säger Julia König, projektkoordinator och Savanne Holsters handledare tillsammans med Robert Brummer.

Den svarta lådan 

Detta är Savanne Holsters första publicerade artikel i den kommande avhandlingen. I nästa artikel fortsätter hon att beskriva vad som händer i samspelet mellan bakterier, tarm och hjärna och det är detta som Robert Brummer hänvisar till som den svarta lådan.
 
– Vi måste förstå mekanismerna bakom – det är ingen idé att göra stora studier med patienter innan vi har fått svar på flera av de frågor vi har, säger Robert Brummer.
 
De vill kunna svara på vem som har nytta av behandlingen, hur de kan påverka symtomen och hur länge effekten av behandlingen varar. Forskarna har till exempel mätt vad som händer i slemhinnan i tarmen – bakterierna där är i nära kontakt med och påverkar vårt immunförsvar.
 
– Just nu undersöker jag hur immunförsvaret reagerar efter en transplantation, säger Savanne Holster.
 
– Patienter väntar verkligen på en bra behandling men i nuläget finns det många frågor kvar att besvara, säger Julia König.

Text och foto: Linda Harradine