Så undviker du att publicera i rovtidskrifter

Universitetsbibliotekets forskarstöd kan bistå med bedömning av tidskrifter. Som ett första stöd finns också en checklista som kan vara till hjälp när du ska avgöra om den där tidskriften som kontaktat dig är seriös eller inte.

Anna Westerlund, som är bibliotekarie och arbetar med publicering vid Örebro universitetsbibliotek, ger rådet att alltid göra en koll av tidskriften och förlaget innan du går in i någon form av kontakt:

- Lägg tid på att först bilda dig en egen uppfattning genom att använda vår checklista. Vi hjälper gärna till med granskningen om du känner dig osäker, säger Anna Westerlund.

I praktiken handlar den verksamhet som tidskrifterna ägnar sig åt om bedrägeri – inte vetenskaplig publicering. Genom att hänvisa till välkända källor och presentera en impact factor ger man sken av att vara något man inte är. 

- Sätten att vilseleda är många. En bra grundregel är att alltid vara skeptisk. Tänk på hur enkelt det är att sätta upp en webbsida och att kopiera in loggor och text från någon seriös webbplats, och att sedan ta emot artiklar mot betalning – som ”förlaget” sedan hävdar är vetenskapligt granskade, säger Claes Karlsson, bibliotekarie vid Örebro universitetsbibliotek.

Hur de här tidskrifterna ser ut rent grafiskt kan variera.

- Ibland kan sidan se lite tafflig ut, men det kan lika gärna vara så att det är en större aktör som har hundratals tidskrifter, och där webbplatsen kan se professionell ut, fortsätter Claes Karlsson.
 
Det är viktigt att inte ta för givet att den information du ser stämmer.

- Står det att tidskriften är indexerad i Web of Science eller Directory of Open Access Journals? Gå till källan och kolla. Var noggrann. Och säkerställ att de indexeringstjänster som tidskriften hänvisar till verkligen säger något om tidskriftens kvalitet. Det finns gott om alternativa ”impact factors” och tvivelaktiga index. Det finns också exempel på falska tidskrifter som speglar titel och ISSN-nummer från en riktig vetenskaplig tidskrift. Då kan det vara lätt att gå bort sig om du bara googlar på tidskriften och tar första bästa träff, säger Claes Karlsson.
 
Directory of Open Access Journals (DOAJ) är en bra första resurs för att se om en öppen tidskrift är seriös. Alla tidskrifter i DOAJ har genomgått en granskningsprocess. Det kan jämföras med till exempel Google Scholar, där det inte sker någon kvalitetskontroll på det material som indexeras. 

Vilka konsekvenser kan det då få om du trots allt publicerar dig i en oseriös tidskrift? Biblioteket får frågor om tidskrifter i anslutning till bedömningar av olika slag, och bistår då med ett underlag:

- För att ta ett exempel, säger Anna Westerlund, så har det tyvärr förekommit att doktorander inte fått ta med en artikel i sin avhandling då publiceringen skett i en sådan här tidskrift. Det kan också uppstå ett besvärligt läge om artikeln redan är inskickad när författaren väl upptäcker sitt misstag. Då kan tidskriften svara att de visserligen är beredda att ta bort artikeln – men mot en avgift. Som forskare hamnar du då i en slags gisslansituation.

Att publicera i en rovtidskrift är också ett brott mot Den europeiska kodexen för forskningens integritet. Ytterligare en risk är att din forskning helt enkelt försvinner från nätet när webbplatsen stängs ner. Seriösa utgivare har i regel avtal med någon tredjepartstjänst för säkerställande av långsiktig tillgång till det publicerade materialet, exempelvis i den händelse förlaget skulle gå i konkurs. 

Även om rovtidskrifter alltjämt utgör ett allvarligt problem vid vetenskaplig publicering så finns det trots allt ljus i mörkret:

- Om vi ska avsluta med något positivt så upplever vi att den här problematiken är mer välbekant för forskarna idag, jämfört med för ett par år sedan, säger Claes Karlsson.

– Ja, vi får kontinuerligt frågor om de här bitarna, och ju tidigare vi får frågan desto bättre, avslutar Anna Westerlund.