Modets utveckling mellan åren 1885 och 1917. 1885 krävs en fast kropp och dräktlivet sitter tätt över den timglasformade korsetten. Turnyren är ett måste tillsammans med flera lager av underkjolar. Vid sekelskiftet (1899) är silhuetten konformad. Kjolen släpar i marken för att förstärka den långa slanka linjen, till priset av att tyget solkas i gatsmutsen. Det nya seklet ställer radikalt nya krav på kvinnans klädedräkt. 1917 är timglasformen och den snörda midjan som bortblåst. Klänningen stannar vid vaden och har veck som ger extra vidd och rörlighet.
Rosa promenaddräkt i mönstrad bomull från 1885 med doft av svensk sommar.
Klänningslivet sitter tätt över den timglasformade korsetten.
Turnyren är fäst över stussen och placerad under kjolen. Tillsammans med de fjädrande underkjolarna skapar den en lätt vickning baktill på dräkten när damen rör sig.
Detalj av dräktkjolen med effektfull dekoration i broderad bengalin.
Promenaddräkt i grön bomullstwill från 1899 med handsydda dekorer i moirémönstrad taft.
Klänningsliv med små puffärmar. Bröstet pryds av en vit kravatt med spets.
Lång klockad klänningskjol. Korsetten sitter lägre och ska nu platta till magen och hålla in höfterna. Allt för att få till en mer konformad silhuett. Kjolen släpar för att förstärka dräktens långa linjer.
Modell från 1917, skapad för en ung dam i rörelse med drömmar om en egen yrkeskarriär. Klänningen, i viskos, når till vaden och är skuren i två raka stycken.
Klänningen är enkel och chic med praktiska och dekorativa fickor framtill. Midjan är nedhasad och klänningen har inlagda veck i sidan för extra vidd. Korsetten är placerad runt höfterna och den insvängda midjan är ett minne blott.
