Utsatta barn kontrolleras – medan förövarna går under radarn

– Det är delvis problematiskt eftersom fokus enbart riktas mot dem som utsätts, vilka givetvis är i stort behov av stöd och skydd, samtidigt som de som orsakar exploateringen helt går under radarn, säger Anna Petersén, universitetslektor i socialt arbete vid Örebro universitet.

Forskarna Anna Petersén, Martina Vikander och Sara Thunberg har gått igenom 23 studier om hur socialtjänst och motsvarande verksamheter i Europa arbetar med barn och unga som utsätts för, eller riskerar att utsättas för, sexuell exploatering.

Sexuell exploatering innebär att ett barn utnyttjas sexuellt i utbyte mot exempelvis pengar, gåvor, mat, boende, skydd eller tillhörighet – eller att någon annan gynnas av exploateringen.

Ett tydligt mönster är att riskerna ofta kopplas till de ungas egna val och beteenden. Det kan handla om deras relationer, var de befinner sig, hur de använder sociala medier eller om de rymmer.

Insatserna riktas också ofta mot barnet. Det kan exempelvis handla om information om risker, men också om ökad kontroll och övervakning – som att begränsa barnets rörelsefrihet eller tillgång till mobiltelefon och internet.

– Det som möjligen förvånade oss var hur konsekvent mönstret återkom. Trots att professionella ofta identifierade strukturella orsaker och beskrev hur exploatörer aktivt söker upp och manipulerar unga, riktades insatserna ändå huvudsakligen mot att förändra den ungas beteende, säger Anna Petersén.

Förövarna får mindre uppmärksamhet

Forskarna ser att faktorer som fattigdom och osäkra bostadsförhållanden kan öka utsattheten. Trots det riktas åtgärderna framför allt mot den enskilda ungdomen, medan förövarna får betydligt mindre uppmärksamhet.

– När insatser främst handlar om att utbilda, övervaka eller kontrollera barn och unga kan det förstärka bilden av att de själva bär ansvar för att inte bli exploaterade.

Studierna visar också på risker med ett alltför stort fokus på kontroll. I en av studierna beskriver unga att för mycket kontroll och övervakning kan leda till att de rymmer, vilket i sin tur kan öka risken för exploatering.

Samtidigt kan kontroll uppfattas som skyddande när den sker inom en trygg och tillitsfull relation. Anna Petersén betonar därför att socialtjänsten behöver komplettera det barncentrerade perspektivet genom att också rikta blicken mot sammanhanget runt barnet.

– Det innebär att i högre grad uppmärksamma exploatörernas handlingar, miljöerna där exploateringen sker och de strukturella villkor som skapar sårbarhet. Det handlar också om att stärka samverkan mellan socialtjänst, polis, skola och andra aktörer för att begränsa exploatörernas möjligheter att nå unga.

Föreställningar påverkar vem som ses som utsatt

Forskningsöversikten visar också att föreställningar om bland annat kön, ålder, etnicitet och funktionsnedsättning kan påverka vem som uppfattas som utsatt för sexuell exploatering.

I den forskning som ingår framstår flickor, särskilt vita flickor, oftare som de som identifieras som utsatta, medan pojkars erfarenheter riskerar att tolkas som kriminalitet eller vanligt riskbeteende. Även unga med migrationsbakgrund och funktionsnedsättningar kan möta stereotypa föreställningar som gör utsattheten svårare att upptäcka.

– Konsekvensen är att vissa barn och unga blir mer synliga som möjliga offer medan andra riskerar att inte bli identifierade alls. Det kan innebära att deras utsatthet bagatelliseras, missförstås eller inte erkänns över huvud taget, säger Anna Petersén.

Ingen svensk studie ingick

I forskarnas litteratursökning identifierades 3 233 träffar. Efter granskning uppfyllde 23 studier kriterierna för att ingå i forskningsöversikten. Av dessa var 20 genomförda i Storbritannien och de övriga i Spanien, Irland och Ungern. Ingen av studierna var svensk.

Det begränsar möjligheterna att överföra resultaten direkt till svenska förhållanden. Samtidigt menar Anna Petersén att resultaten väcker frågor som är relevanta även för svensk socialtjänst och andra verksamheter som möter unga.

– Studien kan användas som ett underlag för kritisk reflektion och utveckling av svensk praktik, men inte som ett direkt facit för hur svenska förhållanden ser ut.

Att forskarna inte identifierade någon svensk studie som uppfyllde kriterierna pekar samtidigt på en kunskapslucka.

– Vi behöver bland annat veta mer om hur sexuell exploatering identifieras och hanteras i svensk socialtjänst, vilka grupper som uppmärksammas eller riskerar att förbises och hur exploatörer identifieras och bemöts.