Förbjudna produkter

Enligt Arbetsmiljöverket är ämnen i grupp A förbjudna att användas. Det är cancerframkallande ämnen, där tillstånd kan ges t.ex. för forskning om en cancerogen substans effekter eller utveckling av analytisk mätmetod.

Ämnen i grupp A

2-Acetylaminofluoren, 4-Aminodifenyl, Benzidin, 1,1'-Diklordimetyleter, 1,2-Dibrom-3-klorpropan, N,N-Dimetyl-4-aminoazobensen, Erionit, Hexametylfosfortriamid (HMPA), Metylklormetyleter, 20-Metylkolantren (3-metylkolantren), N-Metyl-N-nitrosourea, β-Naftylamin, 4-Nitrodifenyl.

Förbjudna kemikalier i undervisning

Kemiskt ämnen/produkter som finns listade på Reach bilaga XIV är förbjudna att använda i laborationer inom grundutbildning eller motsvarande. Listan finns i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1907/2006 om registrering, utvärdering, godkännande och begränsning av kemikalier (Reach) och inrättande av en europeisk kemikaliemyndighet.

Förbjudna produkter, där det kan finnas undantag från förbudet

Metylenklorid (diklormetan) och trikloretylen

Enligt Kemikalieinspektionens föreskrifter om kemiska produkter och biotekniska organismer, KIFS 2017:7 så är metylenklorid, trikloretylen och produkter som helt eller delvis består av dess förbjudna att använda. Undantag från förbudet gäller för användning i yrkesmässig forskning och utveckling och i analysarbete. Annars behövs dispens från förbudet. Förbrukningen av metylenklorid och trikloretylen rapporteras årligen enligt krav från tillsynsmyndighet (miljökontoret).

Kvicksilver

Kvicksilver, kvicksilverföreningar och beredningar är förbjudna att använda, men kemikalieinspektionen har gjort vissa tidsbegränsade undantag där det saknas tillgängliga alternativ (se under rubrik tillståndspliktiga kemikalier).

Information om kvicksilver och dess risker finns på Kemikalieinspektionens konsumentsida om kvicksilver samt i kapitel 7 kvicksilver och kvicksilverhaltiga varor i KIFS 2017:7 samt i Förordning (1998:944) om förbud m.m. i vissa fall i samband med hantering, införsel och utförsel av kemiska produkter.

Ozonnedbrytande ämnen

Ämnen som bryter ned ozonskiktet innehåller antingen klor (Cl) eller brom (Br). Dessa ämnen förångas lätt och är mycket stabila. Det innebär att de kan nå stratosfären där ozonskiktet finns. Exempel på sådana ämnen är klorfluorkarboner (CFC), klorerade fluorkolväten (HCFC), koltetraklorid (tetraklormetan) och 1,1,1-trikloretan (metylkloroform).

Mer information om ozonnedbrytande ämnen finns på Naturvårdsverkets hemsida om ozonnedbrytande ämnen.

Det finns gemensamma regler inom EU för ozonnedbrytande ämnen för laboratorie- och analysarbete. Det regleras i EU:s förordningar nr 1005/2009 om ämnen som bryter ner ozonskiktet och i nr 291/2011 om viktiga användningsområden för andra kontrollerade ämnen än klorfluorkolväten för laboratorie- och analysändamål.

En summering över de användningsområden där användning av olika ozonnedbrytande ämnen är tillåten finns i Handbok för hur ozonnedbrytande ämnen får hanteras på laboratorier och för analysändamål (på engelska). Övrig användning är inte tillåten.

I handboken för hur ozonnedbrytande ämnen får hanteras på laboratorier och för analysändamål beskrivs också den databas i vilken alla laboratorier som använder ozonnedbrytande ämnen ska finnas registrerade för att få det ID-nummer som krävs för inköp av ozonnedbrytande ämnen.