”Det är häftigt att se när studenter får en aha-upplevelse”

Martin Magnusson

Forskningsmiljön inom AI och mobila robotar vid Örebro universitet har ett gott rykte även internationellt. Det märks också på undervisningen, enligt Martin Magnusson.

AI-forskaren Martin Magnusson forskar om robotar och självkörande maskiner. På Örebro universitet undervisar han civilingenjörsstudenter i programmering och 3D-grafik.
– Vissa dagar sitter jag skrivbordet och programmerar, andra dagar kör jag runt med en laserscanner i en gruva eller skickar in en robot i ett brinnande hus, säger han.

Martin Magnusson är lektor och forskare vid den internationellt erkända forskningsmiljön AASS, Centrum för tillämpade autonoma sensorsystem, vid Örebro universitet.

Här kan du läsa mer om hans forskning.

Berätta om din forskning!

– Jag forskar om robotar och självkörande maskiner. Det kan till exempel handla om en guiderobot som hjälper dig att hitta rätt gate på flygplatsen, en självkörande gruvmaskin eller en dammsugare. Mycket av det som vi gör inom mitt forskningsfält handlar om hur roboten skapar och använder en egen karta av sin omgivning, och hur den kan lära sig att på ett säkert och smidigt sätt navigera bland människor.

Hur kom du på att du ville bli forskare?

– Jag pluggade själv datavetenskap i Uppsala, och hade nog hela tiden på känn att jag ville göra "något med AI". När jag var färdig fick jag nys om en doktorandtjänst med robot-tema här i Örebro, och att få chansen att forska på intelligenta system som också kan göra något "på riktigt", och inte "bara AI i en dator", verkade perfekt.

Hur ser vardagen ut för en forskare och lärare på Örebro universitet?

– De flesta av oss på min enhet spenderar sin mesta tid på forskning. Rent praktiskt innebär det ganska mycket möten med handledning av doktorander och andra forskare. Vi utvecklar nya metoder som robotar kan använda och programmerar och testar dem på våra robotar. Det innebär också en hel del läsning (för att hålla koll på vad andra forskare runt om i världen publicerar) och att skriva artiklar där vi presenterar våra nyaste resultat.

Mina arbetsuppgifter som forskare kan inkludera både att sitta vid skrivbordet och programmera och skriva, att köra runt med en laserscanner i en gruva, att skicka in en robot i ett brinnande och rökfyllt övningshus för brandmän och att presentera mitt arbete för andra forskare på internationella konferenser.

Vad är det bästa med att undervisa?

– Det finns flera saker som är bäst! Dels tycker jag det är kul att hålla på med de ämnen jag undervisar i (programmering och 3D-grafik). Dels lär jag mig som lärare också en massa nya saker när jag ger en kurs. Och så är det ju väldigt kul att kunna hjälpa nya studenter. Det är häftigt att se när folk får en aha-upplevelse i en kurs, och att kunna följa studenter från grundläggande programmering den första terminen till avancerad grafikprogrammering och slutligen när jag handleder examensarbeten. Där får man också chansen att tillsammans med en student ta fram något helt nytt, som också kan bidra till forskningsarbetet.

Varför ska jag plugga till ingenjör vid Örebro universitet?

– Jag tycker att vi har ett bra program med engagerade lärare, och vi ger en bred civilingenjörsutbildning för alla som vill jobba med avancerad programmering i framtiden. Sedan skulle jag vilja säga att något som utmärker oss i Örebro är att vi har en i hög grad internationell miljö och att lärarna också är forskare, där vår forskning inom bland annat AI och mobila robotar är väl ansedd internationellt.

Vad är ditt bästa tips till mig som student?

– Om jag får tjata lite så brukar jag alltid trycka på att läsa på i kurslitteraturen innan föreläsningarna. Det gör att du får ut mer av tiden. Men ett ännu viktigare tips är att engagera sig socialt utanför studierna. Jag ser med glädje tillbaka på min tid som student både för alla konstigheter som man hittade på under kvällar och helger och för studierna i sig. Engagera dig i någon studentförening, hitta några likasinnade och kör i gång en cirkusorkester eller en skrik-kör, eller vad som helst!

Text: Anna Lorentzon
Foto: Jesper Mattsson