Högskolepedagogiskt centrum bakom kartläggning av ledarskap i högre utbildning
I en ny omfattande rapport från Universitets- och högskolerådet (UHR) kartläggs ledarskapet av utbildning vid svenska lärosäten. I en akademisk miljö där kollegialitet och linjestyrning möts visar rapporten bland annat på behovet av förankring och samtal, snarare än riktlinjer och hierarkier.
Bakom rapporten står Kristin Ewins och Anna Hultgren vid Högskolepedagogiskt centrum, Örebro universitet, tillsammans med Eva Svedmark vid Umeå universitet.
Studien omfattar 93 fokusgruppsintervjuer med 335 deltagare från 36 lärosäten samt en inledande och en uppföljande enkät.
Att skapa mening i komplexa sammanhang
Rapporten visar att ledarskapet kräver betydligt mer än bara struktur och styrning. Det kräver omdöme, pedagogisk förståelse, vetenskaplig förankring och förmåga att skapa mening i komplexa sammanhang.
– Ledare verkar i ett landskap där kollegialitet och linjestyrning möts. Uppdraget handlar mindre om att peka ut vägen än om att möjliggöra rörelse. Ledarskapet beskrivs som ett ansvar som bärs i samspel med andra snarare än utövas hierarkiskt, berättar Kristin Ewins vid Högskolepedagogiskt centrum.
Mandat och uppdrag ofta otydligt
Många ledare visar sig verka med oklara mandat, otydliga uppdrag och begränsad tillgång till stöd. Karriärvägar saknas och kompetensutvecklingen tenderar att handla mer om administration än om pedagogisk och strategisk ledning. Ansvar för utbildningens kvalitet förväntas tas, men erkänns sällan som akademiskt meriterande.
– Det finns ett uppenbart behov av ett akademiskt förhållningssätt till ledarskap. Att leda utbildning i akademin innebär att ta ansvar för ett kunskapsområde som vilar på vetenskaplig kompetens. I det ingår bland annat att pröva idéer och skapa förutsättningar för kollegialt lärande och utveckling, säger Kristin Ewins.
En del av den akademiska kärnan
Flera ledare vittnar om att det som verkligen gör skillnad inte är fler riktlinjer utan levande samtal, gemensam tolkning och förankring i den akademiska kulturen. Därför behöver ledarskap av utbildning i akademin erkännas och stödjas som en kollektiv kunskapspraktik. Det är inte ett sidouppdrag utan en del av den akademiska kärnan.