”Som audionom gör du verkligen skillnad för människors livskvalitet”

Rebecka Rådsäter

Det råder stor brist på audionomer över hela landet, berättar Rebecka Rådsäter.

Rebecka Rådsäter gick Audionomprogrammet vid Örebro universitet och jobbar idag som audionom på Östersunds sjukhus. Hon älskar mötet med människor.
– Våra patienter blir friskare och upplever större livsglädje, säger hon.

Läs om
Audionomprogrammet med studieort:
Örebro
Östersund
Umeå
Luleå

Vad gör en audionom på jobbet?

– En vanlig vecka är väldigt blandad. Jag har många kontakter med pågående patienter, där processen ofta tar ungefär sex månader från start till slut, alltså hörselprov, till att prova ut vilken hörapparat som passar och sedan utvärdera så att den fungerar som den ska. Vi har också patienter som kommer på servicebesök när de till exempel behöver en ljudjustering eller hjälp med en hörselinsats som krånglar. Inom hörselvården samarbetar vi dessutom med öron, näsa hals-kliniken och sätter diagnoser vid olika typer av hörselnedsättning.

Hur kom det sig att du ville bli audionom?

– Jag har alltid vetat att jag vill jobba med hörselskadade, och funderade först på att bli tolk. Men tolkutbildningen är väldigt lång och på den lilla ort där jag bor är behovet av tolkar inte jättestort. När min mormor fick problem med hörseln och vi sökte hjälp kände jag att det är ju audionom jag vill bli. Den tekniska biten skrämde mig lite till att börja med, men den vägs upp av det medicinska och den psykologiska delen. Man tar på sig broddar när det är halt och glasögon om man ser dåligt, men fortfarande är det många som känner sig dumma för att de inte hör. Som audionom jobbar jag mycket med patientens psykiska mående och försöker motverka den stigmatisering som finns vid hörselnedsättning.

Hur är det att jobba som audionom?

– Vissa dagar kan det vara stressigt, till exempel när vi har många servicebesök på kort tid. Men de flesta dagar är faktiskt ganska mysiga. Jobbet kan se lite olika ut beroende på var i landet man jobbar. I flera regioner, bl.a Stockholm, är patientgruppen ofta yngre, medan vi här i Region Jämtland Härjedalen har bland landets äldsta population. Många av mina patienter är mellan 80 och 105. Och mina pensionärer är så jädra mysiga – de är så tacksamma och glada. Patienterna kommer tillbaka och berättar att han eller hon har hört kaffebryggaren puttra eller uppfattat ljudet av en blinker i bilen. De kan vara helt lyriska!

Vem tycker du ska läsa till audionom?

– Alla som gillar patientkontakt och vill ha ett varierat jobb i ett brett yrke. Vi jobbar inte bara med hörapparater, utan det handlar minst lika mycket om kommunikation. Från minsta lilla spädbarn som försöker få ögonkontakt eller gestikulera – vi är alla kommunicerande varelser. För att trivas med jobbet måste du gilla det. Och som audionom gör du verkligen skillnad. Vi har nöjda patienter, som känner att de blir friskare och upplever mer livsglädje. ”Det är en helt ny värld”, kan de säga. Då känns det jättebra.

Vad var roligast under utbildningen?

– Jag uppskattade verkligen att möta riktiga patienter och öva med stöttning av handledare och medstudenter. Det blev många roliga samtal. Jag skrev också mitt examensarbete i Indien, vilket var jätteroligt, även om vi fick åka hem i förtid på grund av pandemin. Sen tog jag del av studentlivet och var aktiv som både utbildningsbevakare och i kåren. Det var väldigt givande och jag hittade många vänner!

Vad var mest utmanande?

– Det var några tuffa kurser i fysik och matematik som jag tyckte var supersvåra. Men jag klarade av dem till slut och idag har jag stor nytta av att förstå hur hörapparaten fungerar och varför ex signalbrusförhållandet är viktigt. 

Hur ser arbetsmarknaden ut för audionomer?

– Efterfrågan är enorm, det råder en skriande brist på audionomer över hela landet. Enda undantaget är de orter där det finns en audionomutbildning. Med en åldrande befolkning och hörselnedsättningar som kryper lägre ner i åldrarna får vi en allt bredare patientgrupp att ta hand om. Själv hade jobb ett halvår innan jag tog examen. Jag kontaktade min nuvarande arbetsgivare och berättade att jag ville jobba där och de såg till att lägga upp en tjänst som jag kunde söka.

Text och foto: Anna Lorentzon