Förebyggande åtgärder mot antagonistisk användning av farliga ämnen i offentlig miljö

Effektiv kommunikation är en nyckelfaktor i CBRNE-beredskap, det vill säga vid incidenter som involverar kemiska, biologiska, radiologiska, nukleära och explosiva ämnen. Våra studier fokuserar på personal inom räddningstjänst – polis, brandkår och ambulans – vars agerande är avgörande i det akuta skedet. Deras arbete påverkas emellertid av hur risker uppfattas, hur professionella grupper samverkar, liksom av mediebevakning, allmänhetens reaktioner, beslutsfattares involvering och hälso- och sjukvårdssystemets förmåga att prioritera vård under press.

Även om upplevelser av allvarlig risk kan stärka vår handlingsförmåga, kan missuppfattningar och överdriven oro hämma räddningsinsatser och leda till överbelastning av hälso- och sjukvården genom den så kallade worried well-effekten, där människor söker vård utan att ha varit exponerade. Hur sådana riskförståelser manifesteras bland räddningstjänstpersonal är emellertid fortfarande ett outforskat område.

Forskning visar att riktad utbildning, organiserade övningar och simuleringsbaserade scenarier är effektiva sätt att stärka beredskap. Men med en teoretisk ansats till riskkommunikation inspirerad av Niklas Luhmann kan hanteringen av CBRNE-händelser förstås som ett samspel mellan olika sociala system. Polis, räddningstjänst och ambulanspersonal skapar mening och prioriterar utifrån sina egna logiker, samtidigt som de påverkas av medier, allmänheten och flera nivåer av styrning och administration. Utöver tillräckliga resurser kräver stärkt resiliens kommunikationspraktiker som går bortom enkel informationsöverföring och i stället bygger på dialog, öppenhet och tillit – både inom räddningstjänstorganisationerna och i relation till andra samhällsaktörer.