Förebyggande åtgärder mot antagonistisk användning av farliga ämnen i offentlig miljö: Riskberedskap, kommunikation och stärkt resiliens i blåljusorganisationer

Effektiv kommunikation är en nyckelfaktor i arbetet med CBRNE-beredskap, alltså händelser med kemiska, biologiska, radiologiska, nukleära och explosiva ämnen. Våra studier fokuserar på blåljuspersonal – polis, brandkår och ambulans – vars insatser är avgörande i det akuta skedet. Deras arbete påverkas dock av hur risker uppfattas, hur yrkesgrupper samverkar samt av mediernas rapportering, befolkningens reaktioner och sjukvårdens möjligheter att prioritera vård under press.

Samtidigt som uppfattningar om allvarlig risk kan höja vår förmåga att agera, kan missuppfattningar och alltför stark oro försvåra blåljuspersonalens insatser. Det kan även leda till en överbelastning av vården genom den så kallade worried well-effekten, där människor söker vård utan att vara exponerade. Hur sådana reaktioner kan ta sig uttryck hos blåljuspersonalen själva är ett outforskat område.

Studier visar att riktad utbildning, organiserade övningar och simuleringsmoment är effektiva sätt att stärka beredskapen. Ur ett kommunikationsperspektiv, inspirerat av Niklas Luhmann, kan detta förstås som en interaktion mellan olika sociala system. Polis, brandkår och ambulans skapar mening och prioriteringar utifrån sina egna logiker, men påverkas samtidigt av medier, befolkning och sjukvård. För stärkt resiliens krävs därför kommunikation som går bortom enkel informationsöverföring och istället bygger på dialog, öppenhet och förtroende – både inom blåljusorganisationerna och i relation till andra samhällsaktörer.