Kropp, görande och varande i musik. En fenomenologisk studie

Studiens problemområde, syfte och frågeställning

Det föreligger ett glapp vad gäller kroppens meningsskapande plats vid musicering inom svensk utbildningskontexten som kommande avhandling intenderar att problematisera och diskutera.

Avhandlingen syftar till att belysa den levda kroppen som meningsskapande i relation till fyra olika former för musicering: en professionell musiker, en konsertbesökare, en professionell DJ och en professionell dansare.

Frågeställningen är strukturerad i en huvudfråga, med två underfrågor. Underfrågorna ska besvara huvudfrågan, som i sin tur ska klargöra avhandlingens syfte.  

Huvudfråga

• Hur griper kroppen musik? och Hur griper musik kroppen?

Underfrågor

1. Vilka kroppsliga fenomen framträder för deltagarna i studien vid musicering?
2. Hur framträder kroppsliga fenomen för deltagarna i studien vid musicering? 

Musicering innebär i denna studie att musik tar utgångspunkt i den levda kroppen. Musicering inbegriper all slags aktivitet i musik och vid musicering ges möjligheter till möten mellan människor samt mellan människor och omgivning (värld). Dessutom ger musicering en möjlighet för människan att möta något i sig själv, vilket kan ge upphov till existentiell mening. 

Fenomenologisk utgångspunkt

Fenomenologi innebär ett förhållningssätt till världen vilket kan uttryckas i en vändning mot sakerna och en följsamhet mot sakerna. ”Sakerna” som här åsyftas, är hur kroppen framträder som meningsfull för fyra aktörer inom musikfältet, vid musicering. De saker vi ska gå tillbaka till och vända oss mot är alltid sakerna för någon, aldrig sakerna i sig själv. Ett subjekt är alltid förbundet med vändningen och för att något ska kunna visa sig (fenomen) måste det finnas någon att visa sig för (intentionalitet). Fenomenbegreppet bygger på en sammanflätning av objekt och subjekt, vilket innebär att de saker som avses i fenomenologin, är saker som fenomen, med andra ord, så som de visar sig för någon (Bengtsson 1999, s 11-12).

Merleau-Ponty menar att vi är vår kropp, med kroppen är vi till världen och med kroppen förnimmer vi världen (Merleau-Ponty 1945). Han kallar den kroppsliga intentionaliteten för perception vilket belyser hur kroppen är riktad mot fenomenet. Den levda kroppen blir alltså utgångspunkt för hur människor upplever och erfar världen. Den levda kroppen är därmed ett livsvillkor (Rønholt, Holgersen, Fink-Jensen & Nielsen 2003, s 55). Den levda kroppen (kroppssubjektet/le corps propre) är den faktiska förutsättning som tingen framträder för, och utan den levda kroppen skulle inte dessa perspektiv framträda. Merleau-Ponty knyter människans existens till kroppen och ett kroppsfenomenologiskt perspektiv omfattar en förståelse av människan i kraft av att vara en levd kropp och på så sätt vara involverad med andra människor i världen. Den fenomenologiska reflektionen syftar till att återupptäcka den värld som är oss given prereflexivt.

Metoddesign

Metoddesignen bygger på en kombination av och ett samspel mellan deltagande observation och video-observation, stimulated recall interview, intervju och gruppsamtal. Intervjupersonernas upplevda perspektiv och observationsperspektivet är ömsesidigt informerande. Därutöver inkorporeras också ytterligare källor i form av litteratur och fältanteckningar. En fenomenologisk-hermeneutisk metodologi lägger vikten vid att vara både beskrivande och tolkande. En fenomenologisk utgångspunkt är i utgångspunkten främst deskriptiv, men i samspel med hermeneutiken ges tillgång till förförståelsen. 

Bearbetning av empiri

Den insamlade empirin beskrivs i form av livsvärldsberättelser samt genom deltagarnas förståelse av musicering. Det empiriska materialet har reflekterats och analyseras med en fenomenologisk metod som bygger på ett samspel mellan reduktion – konstruktion – och destruktion (Heidegger 1998). Empirin har kodats och tematiserats vilket har frambringat fem meningsdimensioner vilka syftar till att besvara avhandlingens frågeställning.

Doktorand

Johanna Österling Brunström,