This page in English

Patrik Lundell

Patrik Lundell är professor i historia. Han har skrivit om tidningspressens historia – dess framväxt, konkurrens och marknadsföring. På senare år har han börjat forska om högerextrem opinionsbildning under mellankrigstiden och andra världskriget och han ser tydliga paralleller till dagens rörelser.

1969 Född i Linköping

2002 Disputerade i idé- och lärdomshistoria vid Lunds universitet med avhandlingen Pressen i provinsen: Från medborgerliga samtal till modern opinionsbildning 1750–1850

2009 Docent i idé- och lärdomshistoria vid Lunds universitet

2016 Professor i historia vid Mittuniversitetet

2018 Professor i historia vid Örebro universitet

Här hittar du alla nya professorer

Patrik Lundell föreläser 9 februari på Conventum kongress, tillsammans med fler forskare vid Örebro universitet - här finns schema.

I sin avhandling undersökte Patrik Lundell publicistiska ideal under 1700- och 1800-talen. Det är en vanlig uppfattning att den moderna press som etablerades under 1800-talet innebar uppkomsten av en fri och öppen debatt.

– Men det är inte riktigt sant. Jag har tittat på den typ av publikationer som trängdes undan. Det var tidningar utgivna av boktryckare och som till stor del var fyllda av insändare, säger Patrik Lundell.

– Detta innehåll kan med vår tids terminologi beskrivas som användargenererat och idealet var medborgerligt – det offentliga samtalet skulle sprida upplysningens ljus och främja det allmänna bästa.

Den nya, moderna pressen styrdes däremot relativt enväldigt av en liten grupp publicister. Deras ideal var professionalism och politisk opinionsbildning. De nya redaktörerna hade bara plats i tidningsspalterna för skribenter som tänkte likadant som dem själva.  

– De här spänningarna har paralleller än idag – men nu mellan olika nätburna fenomen och den professionella och historiskt sett inte speciellt gamla journalistiken. Spänningarna öppnar också för en nyktrare syn på dagens så kallade sociala medier, säger Patrik Lundell.

– Vad som mer precist är så nytt med sociala medier återstår till stor del att förklara, liksom vad som är så ”socialt” med dem i förhållande till många äldre mediepraktiker. Utan den här typen av historiska perspektiv blir vår förståelse av samtiden ganska onyanserad.

Patrik Lundell har forskat om hur olika medieformer i det förflutna hängt ihop.

– Vi tänker lätt på mediehistorien som en rörelse från en medial ödslighet till en tid allt mer genomsyrad av medier. Men så är det inte riktigt. Det har länge funnits en mängd olika medieformer och de har alltid överlappat, konkurrerat och förstärkt varandra. Och dessutom har mycket även i det förgångna varit avhängigt medier på olika sätt.

– Ta till exempel politiken på 1600-talet – den var djupt inflätad i tidens medier. Att den så kallade medialiseringen skulle ha startat med televisionen, eller rentav än senare, är en orimlig tanke. Det är inte i första hand mer i vår egen tid – det är annorlunda. Och inget annat än historien kan hjälpa oss att förstå vari detta nya och annorlunda mer precist består, säger Patrik Lundell.

Ett spår i hans forskning gäller hur tidningspressen har marknadsfört sig själv.

– Frågan kan sammanfattas så här: Hur kommer det sig att vi förknippar vissa, övervägande positiva, värden med pressen? Och svaret kan hårdraget formuleras så här: Därför att denna press mycket effektivt har iscensatt sig själv.

Naturligtvis har den gjort detta i tidningen men även i andra former som sträcker sig från anspråkslösa frimärken, enkla läroböcker, arkivbildningar, bibliografier och forskningsfinansiering till stora kongresser, utställningar, oljemålningar, praktverk och statyer.

På senare år har Patrik Lundell börjat forska om högerextrem opinionsbildning under mellankrigstiden och andra världskriget.

– Fokus har varit på svenska intellektuella – universitetslärare, läkare, journalister, konstnärer, författare med flera – som hade en positiv syn på Nazityskland.

Han har undersökt hur dessa grupper resonerande kring offentlighetens former och problem och hur deras egen opinionsbildning såg ut.

– Likheterna med mörka krafter idag är påtagliga. Man hyllade objektiviteten, talade om ”hur det egentligen var” och kritiserade övriga för att vara partiska och undanhålla besvärande ”fakta”. Högerextrem opinionsbildning beskrivs ofta som lättgenomskådade och känsloappellerande lögner. Sådana inslag fanns och finns förstås, men att tro att det dominerar är en farlig missuppfattning.

– Den är i själva verket ofta rationell och sammanhängande. Att bemöta den med en naiv uppfattning om objektivitet är ett misstag. Att istället tillstå sin partiskhet – för demokratiska och mänskliga värden – är förmodligen effektivare.

Läs mer om Patrik Lundell