Magnus Johansson

Magnus Johansson är professor i biomedicin. Han forskar om TBE-viruset och undersöker hur bakomliggande mekanismerna påverkar sjukdomsförloppet för att kunna förebygga och behandla sjukdomar som orsakas av flavivirus.

Fakta:

  • Född 1969 i Göteborg
  • 1998 Disputerade i biokemi vid Stockholms universitet med avhandlingen "Regulation of ammonium assimilation and nitrogen fixation in Photosynthetic bacteria"
  • 2007 Docent i biokemi vid Södertörns högskola
  • 2017 Professor i biomedicin vid Örebro universitet

Hans avhandling handlar om biologisk kvävefixering - den process där bakterier omvandlar kvävgas till ammoniak, en nödvändig byggsten för proteiner och DNA. Processen är en viktig faktor för utvecklingen av liv på jorden.

– Genom att förstå och använda de kvävefixerande bakterierna bättre kan jordbruk undvika att gödsla med industriellt tillverkat kväve, som är mer flyktigt och kan till stor del rinna ut i våra hav och där förstöra miljön och orsaka algblomning genom övergödning.

Efter disputationen flyttade han till Queensland i Australien för att som postdoktor vid James Cook University börja forska om molekylär virologi.

– Jag bytte forskningsinriktning och nu var det denguevirus, ett flavivirus som sprids av tropiska myggor och orsakar allvarlig feber och blödarfeber i stora delar av världen, som stod i fokus.

Han studerade det virala replikeringsproteinet NS5, och hur detta protein samverkar med andra virusprotein och med olika värdcellsfaktorer. Tillbaka i Sverige arbetade han som forskarassistent, finansierad av Vetenskapsrådet, och etablerade en forskargrupp vid Stockholms universitet.

– Jag fortsatte studera flavivirus men istället för dengue undersöker vi TBE, fästingburen encefalit virus.

Släktet flavivirus innehåller flera olika virusarter som dengue-, TBE- och zikavirus. Varje år smittas över 200 personer av TBE i Sverige. Sjukdomen kan inte behandlas med antibiotika och i nuläget finns inget botemedel.

– För att kunna utveckla behandlingen och ta fram nya vacciner måste vi förstå virusets mekanismer.

Magnus Johansson har visat att TBE NS5 spelar en viktig roll för virusets möjlighet att blockera en del av det medfödda immunförsvaret. Han har också kopplat flera cellulära funktioner för NS5 till specifika interaktioner med cellulära polaritetsprotein. Dessa proteiner reglerar värdcellens struktur och funktion och viruspåverkan kan ha direkta kopplingar till de skador och förändringar som viruset orsakar i cellen och därigenom förklara delar av sjukdomsförloppet hos smittade patienter.

– Jag har alltså fortsatt att fokusera på NS5, som är ett centralt protein för replikeringsprocessen – det vill säga för virusets möjlighet att föröka sig.

För att studera hur viruset replikerar sig konstruerar forskarna flera modeller. I dessa skapas försvagade TBE-virusmutanter, som i förlängningen kan användas för att utveckla ett nytt vaccin som kan ge långvarig immunitet med färre doser.

Det behövs eftersom förändringar i klimat och miljö gör att både fästingar och viruset sprider sig till nya områden. I ett nytt projekt ska Magnus Johansson kartlägga förekomst av TBE-antikroppar i mjölk.

– Vi vill se vilka stammar av viruset som cirkulerar i Skandinavien, hur de sprids till nya regioner och identifiera de exakta områden där viruset förekommer, "TBE hot-spots".

Vid sidan av forskningen har Magnus Johansson arbetat med att utveckla utbildningen. På Södertörns högskola ansvarade han för ämnen som biokemi och cellbiologi och byggde upp en bred masterutbildning på temat "Infectious disease control", tillsammans med Smittskyddsinstitutet. 2012 började han arbeta på Örebro universitet.

– Här har jag fått vara med och bygga upp läkarprogrammet och har fått nya utmaningar som biomedicinare med inriktning mot biokemi.

Magnus Johansson är intresserad av akademiskt ledarskap på alla nivåer. Han har genomgått flera ledarskapsutbildningar och är sedan 2015 proprefekt på Institutionen för medicinska vetenskaper.

Läs mer om Magnus Johansson