Anders Björkvall
Anders Björkvall Befattning: Professor Organisation: Institutionen för humaniora, utbildnings- och samhällsvetenskapE-post: YW5kZXJzLmJqb3JrdmFsbDtvcnUuc2U=
Telefon: 019 303924
Rum: F2154

Om Anders Björkvall
Anders Björkvall är professor i svenska. Under våren 2025 var han också "fellow" på Stellenbosch Institute for Advanced Study (STIAS) i Sydafrika.
Anders främsta forskningsintressen är multimodalitet, socialsemiotik, diskurs- och genreanalys (ofta rörande myndigheter och organisationer), språkliga och semiotiska landskapsstudier, samt literacy i utbildningssammanhang. Just nu forskar Anders mest om digitalisering, meningsskapande och lärande i skolan samt om inkludering som pedagogisk design i högre utbildning. Digitaliseringsforskningen bedrivs i projektet "Att koppla ihop digital och analog skriftkultur: Den digitala pennans potential för textskapande i skolan (DigiPenna)" (2022-2024). Inkluderingsforskningen är knuten till det nya forskningsprojektet "Inkluderande deltagande i högre utbildning: Ett multimodalt genreperspektiv från Sverige och Sydafrika (IdmuSS)", finansierat av Vetenskapsrådet (2024-2027) med Anders som projektledare. Han är också projektledare för forskarskolan "Multimodalitet och intermedialitet: Humanistisk forskning i en digital värld (MIDVärld)", även den finansierad av Vetenskapsrådet (2023-2026). Anders är redaktör för tidskriften "Multimodality & Society" (Sage).
Anders är intresserad av samverkansfrågor och är vetenskaplig ledare för RUC – Regionalt utvecklingscentrum vid Örebro universitet.
Forskningsprojekt
Pågående projekt
- Att koppla ihop digital och analog skriftkultur: Den digitala pennans potential för textskapande i skolan (DigiPenna)
- Inkluderande deltagande i högre utbildning: Ett multimodalt genreperspektiv från Sverige och Sydafrika (IdmuSS)
- Innovation för Inkludering - mot kvalitetsutbildning i flerspråkiga lärande sammanhang
- Mis(sing) Information
- Multimodalitet och intermedialitet: Humanistisk forskning i en digital värld (MIDvärld)
- Skolan som dialektal mötesplats