This page in English

Forskningsprojekt

Retoriska aspekter på kriskommunikation (RAK)

Om projektet

Projektuppgifter

Projektstatus

Pågående

Kontaktperson

Brigitte Mral

Forskningsämne

Projektet ”Retoriska aspekter på kriskommunikation” (RAK) syftar till att öppna nya perspektiv på kris- och riskkommunikation utifrån både klassiska och moderna teorier och metoder inom retorikvetenskapen. Retorik som vetenskap fokuserar på övertygelsestrategier och påverkansfaktorer i all slags kommunikation, vare sig det handlar och monologiska, dialogiska eller visuella budskap. Retorikvetenskapen utgår ifrån att ”det retoriska” (”rhetoricity”) är en integrerad del i all kommunikation, om än med olika grader av relevans och tydlighet. Retorik betraktas som förmåga att kommunicera på ett konstruktivt och effektivt sätt utifrån välgrundade etiska ställningstaganden. Således anses den traditionella uppfattningen av retorik som enbart manipulationskunskap som förlegad.

Krishanteringsförmåga är till stora delar förmågan att kommunicera på ett effektivt och trovärdigt sätt. Det gäller inom kommuner, landsting och myndigheter, men framför allt med medborgarna. Samverkan och samordning kräver genomtänkta kommunikativa strategier. Detta handlar givetvis inte enbart om informationsfrågor. Fakta behöver tolkas och åtgärder förklaras vilket sker i form av argument och med hjälp av bilder och symboliska handlingar som bör vara väl anpassade till mottagarnas förutsättningar. En krissituation karakteriseras av osäkerhet. Invanda rutiner, världsbilder, identiteter ifrågasätts och det gäller för beslutsfattare och krisorganisationer att bemöta denna osäkerhet med kommunikativa strategier som tar hänsyn till medborgarnas intressen, och känslor, människors behov av både trovärdig information och hänsyn till farhågor och oro. Dessa strategier bör bidra till att långsiktigt skapa trygghet hos befolkningen och tillit till demokratins institutioner och aktörer på ledningsnivå.

Många kommunikationsstrategier misslyckas eftersom ansvariga politiker, ledning och informationsansvariga missbedömer antingen problemet, publiken eller de hinder som finns i publikens predisposition och i situationens specifika krav. Inom retoriken har kommunikationsproblem av det slaget diskuterats ända sedan antiken och det finns välbeprövade teorier och metoder för att förbereda, genomföra och analysera effektiv samt etiskt och demokratiskt välgrundade kommunikativa processer. En grundtanke inom teorierna kring retoriken är skapande av tillit, förtroende, trovärdighet, det som i antiken kallades för pistis. Men pistis står också för ”bevismedel” vilka Aristoteles delade in i tre faktorer: ethos, d.v.s. talarens (sändarens) karaktär och trovärdighet som t.ex företrädare för en organisation, logos, d.v.s. de medel som tilltalar rationaliteten hos medborgaren och pathos, det som skapar känslomässig tyngd i argumentationen. Framgångsrika, etiskt genomtänkta retoriska strategier bör ta hänsyn till samtliga tre faktorer. Det gäller både enskilda individers och organisationers agerande.

En lyckad krishanteringsförmåga förutsätter kunskaper om dessa mekanismer. Studier av konkreta händelser där retoriska strategier spelar en avgörande roll fördjupar förståelsen för de intrikata kommunikativa element som gör att en persuasiv strategi lyckas eller misslyckas.

Kriskommunikation innebär krav på spontana reaktioner på oförutsedda händelser som emellertid bör vara förberedda genom kunskaper och lärdomar från tidigare likadana erfarenheter. Aktörerna bör ha skaffat sig ett förråd, ett överflöd av topiker d.v.s. kunskaper, fakta, argument och stilistiska medel för att kunna vara beredda att möta varje ny retorisk situation med flexibilitet. Inom kriskommunikationen talar man om före-under-efter en kris, vilket är en liknande tanke, nämligen att man bör vara förberedd för det oförutsedda, möta situationen på ett adekvat sätt samt lära sig något inför framtida situationer (Boin, m.fl. 2005). Retoriken erbjuder en systematisering av arbetet med lämpliga responser i krissituationer.

Retorikvetenskap är således studiet av retorisk praktik med i förlängningen ett praktiskt syfte att befrämja konstruktiv och effektiv kommunikation i samhället. Genom analys av retoriska faktorer i samband med konkreta fall har projektgruppen nått nya insikter när det gäller påverkansformer och påverkansmöjligheter i krissituationer och när det gäller riskscenarior. Det långsiktiga syftet är att omsätta de empiriska och teoretiska resultaten i en praktisk kunskapsprocess för målgrupper inom kris- och riskhanteringsorganisationerna.

 

Forskare

Forskargrupper

Finansiärer

  • Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB)