Ultraviolet radiation as an environmental stimuli in biological systems: perception, signalling, molecular responses and morphogenesis

De flesta levande organismer utsätts för infallande solljus som innehåller strålning både inom och utanför det synliga spektrumet, t ex UV-strålning. En viktig del av UV-området är den s k UV-B-strålningen som har våglängder mellan 280 och 315 nm. För organismer som växter, som har en växtplats till vilken de är fast bundna, har UV-B-strålningen traditionellt antagits vara skadlig genom att orsaka oönskade förändringar i cellernas membraner, arvsmassa och proteiner. Detta perspektiv fick tidigare starkt gehör på grund av fokuseringen kring uttunningen av ozonskiktet som i sig gav upphov till ökad UV-B-strålning vid jordytan och som därför dominerade UV-B-forskningen under två decennier. Under de senaste åren har dock en ny bild framkommit som visar att låga, ekologiskt relevanta nivåer av UV-B-strålning specifikt reglerar växters tillväxt och utveckling på ett positivt sätt, särskilt när det gäller bladstorlek, bladtjocklek, förgreningsmönster, pigmentering och generellt utseende hos växten (kortare och kraftigare växtsätt i närvaro av UV-B). De UV-B-beroende regleringsprocesserna är dock dåligt utforskade och vår forskning har som mål att genom biokemiska, cell- och molekylär biologiska, växtfysiologiska, strukturbiologiska och biofysikaliska studier skaffa grundläggande kunskap om denna reglering.

Projektet har lett till nya spin-off-projekt som "Pyridoxine involvement in tolerance towards reactive oxygen species", and "The role of short-chain dehydrogenases/reductases in development and stress tolerance".

Läs om projektet Pyridoxine involvement in tolerance towards reactive oxygen species.

Läs om projektet The role of short-chain dehydrogenases/reductases in development and stress tolerance.